Välkommen läsare, välkommen vår.
Att vintern varit den finaste på länge kan inte förnekas, med sina gnistrande landskap, drivor av vit snö, havspromenader... Det är en vinter att minnas, att berätta om för sina barn. För om mänskligheten fortfarande är vid liv då har den förmodligen glömt bort hur det känns att krama snöbollar, att med längdskidor glida ljudlöst fram genom sagoskogar, att behöva skotta tak. (Ursäkta pessismen, det är bara så det känns) Men trots denna vinters förträfflighet har min gråbleka hud, min vinterklädesbetyngda kropp, mitt mörkertrötta sinne, en enda längtan. Och det är vår. Det är de första värmande solstrålarna, vitsippeängarna, de späda björklöven, sommarskorna, fågelkvittret. Livet som uppstår ur vinterns kalla död.
Detta är historien om en vår. En vår som alla andra. En vår som ingen annan.
Välkommen läsare, välkommen vår.
Mm, tänk att det kan vara så fint! Att man kan bli precis lika glad varje år. Varenda underbara vår.
