Dagen då björkarna slog ut
Valborgsmässoaftons efterlängtade vårsol lyser med sin frånvaro. Molnen hänger istället tunga ovanför Värnamo, som om de bävade inför förändring. "Sköna maj välkommen!" verkar inte vara deras melodi.
Men jag sjunger gärna ensam.
Jag sjunger om det ljusgröna flor som täcker björkarna utefter min skolväg, jag sjunger om vitsippsbuketten på mitt nattduksbord. Jag sjunger om våren. jag sjunger; Sköna maj välkommen!
Igår kväll var jag på ett alternativt valborgsmässofirande med några kompisar, yoga i fågeltornet på stora mosse. Åh, det var helt underbart! Vi rullade ut våra liggunderlag på trägolvet på fågeltornets andra våning, la oss ner och försvann bort i takt med gonggongens brummande klang. För att sedan vakna upp till ett stumt mörker, ljuspunkter i form av stjärnor och värmeljus, doftande kanelte och naturens trygga ljud. Sällan man är så avslappnad faktiskt.
Nej avslappnad är inget som utmärker Valborg precis. Spänningar i luften "Vad ska man göra ikväll!?, om man är 16 år och normal kan man ju inte göra vadsomhelst en Valborgmässoafton, tydligen. Nåja, jag ska träffa en kompis nu om några minuter, det blir spontanfirande av våren, precis som jag vill ha det.
Pusspuss // Jorunn
